Det läskigaste i en affär är inte när kunden säger nej, det är tystnaden efter att du sagt ditt pris

Två sekunder, tiden går långsamt. Ingen har sagt något och redan där börjar du förhandla, fast bara med dig själv. Kanske lägger du till någonting, kanske drar du av lite eller bara för att vinna affären. Men är det värt det?

Ofta viker vi oss innan kunden ens hunnit invända.

Sedan finns allt det andra man ger bort utan att räkna på det, mötet innan uppdraget, den där timmen i telefon och den där extra vändan som “inte var någon stor grej”. Var för sig känns det som god service, tillsammans blir det en rejäl del av månaden som ingen betalar för.

Jag hade tyvärr den vanan länge, för länge innan jag behövde säga stopp. Det som fick mig ur den var inte en ny prislista, det var mitt team. Jag vet hur mycket tid som ligger bakom det de gör, jag vet hur mycket hjärta som investerar i varje projekt. Och varje gång jag rabatterade deras arbete sa jag samtidigt att det inte var värt så mycket men det stämde ju inte. Och det ville jag inte förmedla, varken till kunden eller till min personal.

Så jag slutade fundera på vad tjänsten kostar och började fundera på vad problemet kostar.

Tänk på något du behöver lösa just nu. Något du varken hinner eller kan lösa själv, men som du vet måste fixas. Vad har det kostat dig hittills? Ibland syns det i siffrorna, en tillväxt som står still, förfrågningar som inte kommer in, en rekrytering som drar ut i månader. Ibland syns det inte alls, en hemsida som ger fel bild av bolaget, information som faktiskt motarbetar er. Eller det som ligger och skaver på söndagkvällen och gör att du inte somnar.

När du ställer det bredvid fakturan blir nästan alltid den mindre siffran.

Och när någon kommer med en lösning på ett problem som faktiskt kostar dig något, då argumenterar man inte om priset, man blir lättad.

Det gäller mina kunder men det gäller även dina.

Ta betalt för det du löser, inte för timmarna det tog.

/Nina